Ja, så börjar det oftast. En beställning som talar om hur stort krysset ska vara. Ett tomt papper.

Hittar en bild, och hittar på en bildtext. Har i bakhuvudet att det ska se någorlunda ut, och att det gärna får finnas något lite extra i bildtexten. Och, jodå, för min del gör jag flätningen med papper och penna. Jag har nästan alltid med ett kryss att fläta. På resor, vid väntan, framför teven. Det känns nästan som en hobby. Problemlösning och lite av en utmaning.

Börjar fläta. Vill få till en del långa ord så att allt håller ihop. Vill få med en del ord som jag känner att det finns möjlighet till bra nycklar till. Och nycklarnas rutor måste man också tänka på.

Så? Får man ihop nedersta högra hörnet? Något lite ligger det väl i att man ibland ser lite nödlösningar där. Suddgummit brukar kunna användas flitigt…

Jodå. Det gick ihop med hjälp av SAOL. (Nja förresten, ordlistor på dator och i telefon har ju underlättat en del , och är absolut det jag använder mest.)

In med krysset i datorn. Datorn är full av färdiggjorda mallar.

Så skrivs det ledord/nycklar. Bra med en stor skärm… Mycket skiftande jobb, eftersom svårighetsgraden på krysset verkligen påverkar tid och ansträngning. Som i alla jobb finns det dagar då allt flyter på, och dagar då man kan sitta och tänka i en kvart på ett ord. Till vissa ord till svårare kryss vet man ju bara att det finns en kanon-nyckel. Det gäller bara att hitta den rätta formuleringen.

Gör vid bild, och lägger in den. Redo för korrekturläsning som hustrun hjälper till med. Man blir blind för sina egna fel ibland… Rätta felen, och det man kommer på något bättre till, gör en pdf, skicka iväg och plötsligen så finns det ett nytt kryss på någon tidningsredaktion. Över till nästa beställning!